Impressionismen

Impressionism är ett begrepp som används för en inriktning inom konsten. Det uppkom under sent 1800-tal i Frankrike och började användas av allt fler konstnärer. De två teknikerna som kännetecknar impressionistiskt måleri, är ofta skissartade konstverk, med tjocka penseldrag, som var motsatsen till det man använt tidigare.

Ett annat exempel var att man nu började utforska och experimentera med färg. Man jobbade med att skapa ett djup i bilderna, genom att använda sig av skuggtekniker och ljus, som man kunde få fram med exempelvis komplementfärgerna. I samband med att det första fotografiet tagits, började allt fler konstnärer gå ifrån att måla realistiskt med rörelse och symmetri, istället ville men impressionisterna använda sig av andra medel för att göra konstverken realistiska. De ville visa det som kameran inte kunde visa.

Andra kulturer påverkade impressionisterna, så som exempelvis japanerna, vars konst hade spridit sig till Frankrike. Impressionisterna uppfattade det vackra teknikerna och kompositionerna i bilderna och började influeras av andra kulturer.

Konsten under 1800-talet påverkades mycket av Académie des Beaux-Arts. Skolan ställde ut många målningar i Salongerna och var mycket inflytelserika. En tavla refuserades från Salongen då många ansåg att den varit för sexuell, inte på grund av att den inte ledde de ”realistiska ramarna” som utesluter impressionisternas konst. Även refuseringen av konstverket ledde till protester och man skapade ”De refuserades salong” där impressionisterna kunde ställa ut sina verk.

Kriget gjorde att rörelsen tog en paus och de impressionistiska konstnärerna spreds sig över Europa. Det var många som hade liknande utställningar som i Salongerna, men många stängdes ner på grund av ekonomiska skäl.

Impressionismen handlar om att fånga essensen, sanningen, inte det ytliga och uppenbara, utan det dolda och förundransvärda.